Människan griper i natten ett ljus, död för sig själv med utsläckta ögon,

                                        griper levande den döde i sömnen, med utsläckta ögon,

                                        griper vaken den sovande.  

                                                                                        Fragment 26, Herakleitos

                                 " Den vackra och dunkla passagen är kanske det fragment som djupast fascinerat och förbryllat sina läsare.

                                 Oklarheten gäller vad det är för slags scen som egentligen beskrivs som vad den eventuellt är en bild för.

                                 Vi vill föreslå en läsning som utgår från en enhetlig förståelse av de tre momenten som inte får fattas

                                 vare sig som ett fysiskt eller mentalt gripande, utan snarare som ett namn på den dunkla övergång som

                                 förekommer

                                 också i många andra fragment. Människan är inte i första hand den aktiva agenten bakom denna övergång,

                                 utan snarare den plats där den sker. I natten rör hon vid ljuset, i sömnen vid den döde, i vakenheten vid     

                                 den sovande.

                                 Alla dessa förvandlingar är övergångar eller möten mellan två ömsesidigt uteslutande tillstånd som samtidigt

                                 möts.

                                 Mötet i sig är ogripbart, där sker bara ett gripande."

                                                                                        Ur  Herakleitos Fragment, Hans Ruin och Håkan Rehnberg, s. 64, 1997.

                                 Det vackra i Hans Ruins tolkning är just att människan är platsen där det pågår en bearbetning, sker en övergång

                                 mellan de olika tillstånden liv - död, vakenhet - sömn.

                                 Historisk fakta:

                                 Någon gång kring år 500 f Kr skall kungasonen Herakleitos från Efesos ha nedtecknat sina tankar i en bok

                                 som han enligt legenden sedan deponerade i Artemis tempel. Boken försvann redan under antik tid,

                                 när exakt vet man inte. Allt vi har kvar är  från 300-talet f Kr och de senaste från 1100-talet e Kr.

                        Att ta plats i det offentliga rummet

                                  Definitionen av det offentliga rummet är intimt förknippad med våra idéer om hur det är att vara människa och

                                  När man ger staden åt offentliga ting så bidrar det till att demokratisera kulturens överlevnad och utbredning.

                                  Det offentliga rummet är allas vårt gemensamma rum. Trots det lyder också det offentliga rummet under givna

                                  På så sätt undersöker man det offentliga rummet och skapar frågeställningar.

                                  Genom att se hur länge objektet får vara kvar på sin plats så kan man undersöka hur offentligt rummet

                                  Det egentliga konstverket är handlingen och receptionen, inte själva objekten. Mellanrummet är konstverket.

                                  Objekten blir till koordinater under en tid och de kontrasterar mot varandra eftersom de är platsspecifika.

                                  På så sätt speglar de staden i två nivåer, dels det enskilda objektet som speglar en specifik plats, dels objekten